RMS Lusitania.html |
| | | ca | | | de | | | en | | | es | | | fr | | | it | | | nl | | | no | | | pl | | | pt | | | ru | | | ro | | | fi | | | sv | | | tr | | | vo | | |
| |  |
 |
|
| RMS Lusitania | |
|---|---|
| Klass | |
| Typ | Ångfartyg |
| Historia | |
| Byggnadsvarv | John Brown & Co Ltd. i Glasgow |
| Kölsträckt | maj 1905 |
| Sjösatt | 7 juni 1906 |
| Tagen i bruk | 7 september 1907 |
| Öde | Sänkt 7 maj 1915 |
| Tekniska data | |
| Tonnage | 31 550 ton |
| Längd | 240 m |
| Bredd | 27 m |
| Djupgående | |
| Fart | 25 knop |
RMS Lusitania var ett brittiskt passagerarfartyg i rederiet Cunard Line byggt 1905-1906. När det sjösattes var det världens största fartyg. På sin sista färd lämnade Lusitania New York den 1 maj 1915. Fartyget blev den 7 maj torpederat av en tysk ubåt (u-20) vid "Old Head of Kinsale" utanför Kinsale på Irland. 1198 av de 1959 personerna ombord dog vid förlisningen. Fartyget fraktade dock inte bara passagerare utan även ammunition.
Innehåll |
redigera Politiska konsekvenser
Då 128 av de drunknade var amerikaner, ledde fartygskatastrofen till att kravet på att USA skulle träda in i första världskriget för första gången fördes offentligt.
Den amerikanska utrikesministern William Jennings Bryan, fruktade att USA skulle förklara krig, och sa upp sig i protest; men president Woodrow Wilson ville fortfarande inte ge sig in i kriget. Istället skickade han en formell protest till Tyskland. Wilson kritiserades för att vara en fegis i Storbritannien, och en granat som inte exploderade började att kallas en "Wilson".
I september 1915 beslutade Tyskland att upphöra med ubåtskriget. Det återupptogs emellertid i februari 1917. Priset blev då att USA förklarade krig mot Tyskland den 6 april 1917.
redigera Systerfartyg:
redigera Litteratur
- Wetterholm, Claes-Göran: Lusitanias undergång (2005) ISBN 91-518-4438-9
